30-årsjubileum

I år är det 30 år sedan den första kullen föddes i Skedoms kennel. Sedan dess har det fötts 98 engelska settrar och 14 jämthundar med Skedoms-prefixet.

För att fira detta bjuder jag in till kennelträff hos mig i Salom, Hackås 5-6 augusti. Alla ni som har Skedomshundar är varmt välkomna, inklusive ni som ska ha en valp ur O-kullen (som är leveransklar helgen innan). Under helgen kommer det bl.a. att bli dressyrövningar anpassade för respektive åldersgrupp, föreläsning i akutsjukvård för jakthundar, samt trevlig samvaro och såklart god mat o dryck 🙂 Anmäl er till mig senast 25juli!

O-kullen är här!

Natten till lördag födde Nita sju valpar, tre hanar och fyra tikar. Samtliga är helvita otroligt jämna i storlek -omöjligt att skilja dem åt! Alla är i nuläget tingade.

IMG_3580

Hanarna

IMG_3569

Tikarna

Nita är dräktig!

Igår var Nita på ultraljud och veterinärens utlåtande löd “hon är definitivt jättedräktig!”. Så det tycks vara ett helt gäng där i magen ❤ Hon har redan gått upp 2kg i vikt!
Nästa helg kommer Nita hit för att boa in sig ordentligt inför valpningen som är beräknad 5 juni. Nu håller vi tummarna att allt ska gå bra!

Mackmyras kritik

Mackmyras kritik från ökl-debuten:

Bruksvallarna 18/3 2017, domare: Jean-Marc Chabloz
“Mackmyra går hela dagen i mycket bra fart och stil. Hon har ett mycket bra till utmärkt söksformat. Hon får med sig alla anvisad mark i stora och väl revierande slag i mycket god kontakt med sin förare. Stånd, avancerar försiktigt i etapper och reser precist en ripa, stoppas efter några meter. Apporterar mycket bra den utlagda fågeln. Fyra släpp, släpptid 40 minuter, 2 ökl (FF)”

IMG_3169

Mackmyra

Nita är parad

IMG_3270

Vargnesets Zack (NJCH Slottsvidda´s I M Ramses -Galloks Luna)

IMG_3238Nu har jag och hundarna just kommit hem efter många mil i bilen längs krokiga norska fjällvägar. Vi åkte över till Bodö för att para på måndag förmiddag (jag tar alltid progesteronprov för att ha lite koll på när det är rätt dag). Både Zack och Nita var mycket intresserade men de fick inte riktigt till det. Lite nervös var jag allt eftersom ingen av dem parat tidigare. Men Nita var cool och Zack var väldigt beslutsam om vad som skulle göras. Vi kom fram till att det var lite tidigt ändå så jag lånade med Zack till stugan i Arjeplogsfjällen som jag hyrt några dagar. Senare på kvällen släppte jag ihop dem igen och då blev det omgående parning. Puh! Jag var lite orolig för hur det skulle gå att ha Zack och tre tikar, varav två höglöpande, i en liten stuga på 10kvm över natten. Men han bekräftade det jag sett tidigare under dagen, att han är en riktigt cool hund som har förmågan att koppla av. Han var en mycket trevlig bekantskap och jag hoppas verkligen att det tar sig nu! Valparna beräknas komma 5 juni och det blir således leverans i slutet av juli.

Mellan Bodö-resorna hann jag även med lite träning på fjället. Jag har inte fört Nita på fjället sedan höstprovet i Gräftåvallen då hon inte alls gick. Och jisses vilken skillnad det var nu, poletten har verkligen trillat ner i vinter! Trots höglöp jobbade hon riktigt bra i tungt före och skötte fåglarna på ett sätt som gav ståpäls. Lillskruttan! Synd att hon inte hann starta i ökl i vår, löpet drog ju tyvärr igång precis innan hon skulle starta :/ Men å andra sidan kommer det ju en höst också 😉

 

 

Mackmyras ökl-debut

För ganska exakt tre år sedan debuterade Mackmyra i unghundsklass och tog då ett 2a pris på sin första start. Förra helgen var det så dags för debuten i öppenklass. Jag har medvetet valt att inte stressa fram för att starta i öppenklass så tidigt som möjligt. Jag ser ingen anledning att pressa mig och hunden bara för att starta i ökl redan vid två års ålder. Jag har istället ägnat många dagar på fjället med Myran och sett till att ge henne både rutin och dressyr innan ökl-start. Söksmässigt vet jag att hon utan tvekan går för ett 1a pris, därför har jag inte sett någon anledning att starta förrän även lydnaden i fågel räcker för högsta valör. Jag var provledare på NNFKs prov i Bruksvallarna förra helgen, vilket innebar att jag ändå skulle vara på plats. Känslan under vinterns fjällturer har varit allt bättre och det kändes som att vi nu började bli redo för den där ökl-debuten. Jag anmälde bara till lördagen och tänkte att jag kunde ta en reservplats på söndagen om det inte skulle gå vägen den första dagen.

Lördagen bjöd på ganska tungt före och många hundar mattades efter två-tre släpp. Men Myran tuggade på i släpp efter släpp. Vinterns träningsturer där hon gått i timmar utan paus hade gett resultat. I slutet var det bara Myran och en hund till kvar. Myran hade inte haft fågel i något av sina släpp. Tre hundar hade gått till pris och övriga hade mattats. Tröttheten började märkas även på Myran som till slut drog ner lite på tempot. Precis innan domaren skulle säga åt oss att koppla hundarna för att avsluta dagen så ser jag hur Myran drar an bland björkarna för att kort därefter nypa fast i stånd. Vi skyndar upp till Myran, mitt hjärta bankandes av adrenalin och nervositet. Nu får vi inte sumpa det här! Jag ger resningsorder och Myran reser försiktigt i etapper mot fågeln som börjar gå undan på marken. Till slut lyfter fågeln, Myran börjar accelerera… neeej! Myran uppfattar nog stundens allvar och väljer att stanna efter några steg. Puh! Bara apporten kvar nu… med en hund som är helt slut i huvudet efter en lång dag kan det gå precis hursomhelst. Men hon gör som hon ska -går rakt ut, hämtar apporten, rakt in. Inte i något rasande tempo -men vad spelar det för roll! Vi hade ett godkänt arbete! Den försiktiga resningen och att hon tog några steg i uppfloget drog ner valören till ett 2a pris. Men vad gör det -lyckan  är total! Ett 2a pris i första ökl-starten! Och att få kvitto på att 1an inte är långt borta känns grymt bra 😀

Nu har träningsmarken härhemma stängt för säsongen eftersom renarna flyttats upp, så vi får se om vi hinner träna tillräckligt för att starta igen i slutet av april. Annars är jag så nöjd med var vi är nu att det egentligen kvittar om det blir mer starter i vår eller ej. Myran är en helt grym jakthund och en fantastisk familjemedlem och jag vet att vi kommer att få många fina jakter framöver (kanske inte i höst när vi troligtvis blir valplediga). Ser verkligen fram emot att få börja om med en dotter till henne så småningom…

2ökl